Hm, nu är ni allt nyfikna va.. men jag lever livet, leker med mina kompisar och går mina promisar med matte och husse.

Men busig är jag också säger matte för jag plockar åt mig allt vad jag hittar och lägger detta i min korg och idag så hittade jag faktiskt mattes låda med valpkläder, sådana där som hon brukar sätta på valparna när de föds under hösten eller vintern och måste ha lite värme på sig när de går ut. Gissa om jag trivdes, gick igenom hela lådan och plockade åt mig en hel del kläder som jag la i min egen hundbädd. När matte kom ut i hundrummet så var jag ju tvungen att visa henne vad jag hade hittat så jag rusade runt runt med de olika plaggen i munnen. Matte hon bara ruskade på huvudet och sa "du är då bra knasig lilla Olga".. Vadå knaskig tänkte jag, jag har väl moderskänslor, vet ju i alla fall vad jag har varit med om.  Men mer säger jag inte idag, matte och husse kan gå där och fundera om jag är dräktig eller ej.

Olga

Det var en tidig söndagsmorgon den 8/9 som vi skulle bege oss upp till Böda för att gå på utställning. Jag höglöpte och skulle även få träffa min nya fästman efter utställningen.

Så när denna var avklarad så följde min fästman Martin och hans matte Marie med oss hem till Vedby skog. Martin hade visat intresse för mig redan på utställningsplatsen och det var bra tyckte hans matte eftersom han är noga med att tikarna som han ska para ska vara på rätt dag.

När vi kom hem så tyckte vi att det skulle vara bra med en liten promenad innan parningen, men den blev inte lång för när vi släpptes lösa så fattade vi tycke för varann direkt och det blev en snabb parning.

På tisdagen när matte och husse skulle åka hem från Öland så var det bestämt att vi skulle få träffas igen men då hemma hos Martin i Västervik.. denna gång gick det inte lika snabbt, för jag ville kolla av läget, det fanns ju massa andra hundar som jag både såg och hörde och först var jag lite avvisande mot killen.

Men när matte och husse satt sig vid fikabordet tillsammans med Martins matte då satte jag igång och visa att jag visst hade lust att busa med Martin och det gick fort även denna gång, så matte och Marie fick sluta att fika och i stället sätta sig på golvet och se till så att vi hade det bra.

Det sista vi gjorde innan vi skildes var att lova varandra att vara rädda om oss och våra väntande småttingar.

Så nu har denna resa börjat och jag kommer att fortsätta att skriva här på min blogg om allt som sker under min dräktighet och sedan när valparna kommer så får ni följa med dem på deras resa tills den dagen de flyttar till sina egna hem.

Olga